Vi människor är flockdjur, och lever gärna inte ensam. Vi växer upp i en familj som har format oss som barn. Vi får oftast våra föräldrars mönster, eller av andra vuxna. Vi tar med oss vår uppfattning om hur ett förhållande skall vara i praxis, men kanske också känslomässigt. Har du sett det hos dig själv?
Det finns ingenting som utvecklar oss så mycket som ett förhållande gör. Vi lär oss att samspela med en annan individ, ta och ge. Nu finns det inte bara en själv att tänka på, utan även någon annan.
Forskningen visar att mannen (oftast) först ser till kvinnans yttre. Och en del menar att mannen fastnar för en kvinna som ser fräsch, och vital ut. Gärna med byst så hon kan vara en bra mor till hans avkomma och amma hans barn. Kanske därför killarna gillar bröst? Annan forskning säger att mannens "undermedvetna säger", att kvinnan byst, symboliserar trygghet och moderns varma famn.
Tittar vi på vad kvinnorna prata om är det muskler, och om han är man nog att försörja dom. På stenåldern var det ju mannen som skulle ut och jaga och komma hem med bytet. Kvinnorna som tog hand om bytet för att laga maten. Så musklerna kanske är gammal bild av att mannen kan beskydda om det skulle hända något.
Men sen kommer den där dagen då man fastnar för någon. Det säger bara klick, och man bara vet!
Visst är det härligt! Den fysiologiska aspekten i kroppen är ett underverk. Endorfinerna och oxytosinet sprutar. Vårt immunförsvar stärks. Minskar smärta och värk i kroppen. Dopamin och serotonin halten är maxad och vi lever lite i eurofori. Detta gör att man "åker omkring bland rosa moln". Det stämmer, för med "hormon påslaget" är vi inte riktigt oss själva, och vi kan tom ha svårt att ta förnuftiga beslut.
Kärleken är en välsignelse för människan. Att både få och känna kärlek gör att vi tom lever längre. Men många klagar i dag över att det är svårt att hitta rätt. Man kanske har satt upp en bild av hur sin partner skall se ut, vara och tycka. Mycket skall klaffa i "kärleken kugghjul". Skilsmässor i Sverige är skyhöga, och nästan 50% av alla äktenskap spricker. Och när man tvingas bryta upp från ett förhållande är det oftast smärtsamt och många mår väldigt dåligt.. lång tid efteråt.
När man blivit sårad en gång kan man ha svårt att "hitta ut" igen. Man kanske går in i sin egna bubbla och vågar inte komma ut igen. Man är rädd för att bli sårad..en gång till. Tankarna börjar gro allt mer..och man undrar vad som gick snett? Vad gjorde jag för fel? Vad kunde jag gjort annorlunda? Som jag skrev i början så finns det inget som "fostrar" och utvecklar oss så mycket som ett förhållande. Men tyvärr på både gott och ont!
Vad jag kan se är många rädda för att börja leva igen, träffa en ny, våga satsa igen osv Detta är ju helt naturligt, vem vill gå på en nit igen?
Vi är nog ganska lika djuren. En häst som gått på elstängslet en gång eller kanske flera gånger, kan tom vara svåra att få ut från hagen. Den minns hur ont det gjorde sist.
Är du lik hästen och elstängslet? Undviker du att binda dig igen p.g.a att det gjorde så ont sist? Eller är du den som vågar chansa igen?
Ett förhållande tvingar oss att se våra sämre sidor, för vem känner oss bättre än den som lever med oss? Vad gör du av denna erfarenhet? Hur tacklar vi kritik? Det är viktigt att "titta inåt" och arbeta på vår utveckling. Ha ett öppet sinne och vara förlåtande. Vi är alla ofullkomliga och har "våra sidor", men som en oslipad diamant kan man alltid putsa på sin fasad och inre utveckling!
Efter en separation kommer oftast ångest och sorg.
Hur kan man gå vidare efter detta?
För att återkoppla till det som sades i början, är vi formade av vår omgivning redan som barn. Barnet gör sällan som mor och far säger, men barnet gör oftast som de vuxna själva gör!
Vår miljö vi lever i skapar vår självkänsla och vårt självförtroende. Om föräldrarna själva haft bekymmer med självkärlek och självrespekt påverkar detta barnet i stor grad! Detta kan sedan drabba oss i en separations bild. Ens föräldrar kanske inte har gett oss en bra självbild, eller självförtroende. Självkänslan anser jag går före självförtroende. Eftersom självkänsla har en djupare aspekt av kärlek till oss själv. Självförtroende handlar om yttre ting.
När någon gör slut, vacklas hela ens självbild och man börjar ifrågasätta sätta sitt värde! Är jag inte god nog, vacker nog, duglig? Det blir ett "sår i själen" och för vissa läker det aldrig!
Men, se det som en lärdom! Alla människor är vi vackra på vårt speciella vis. Och det kommer nya chanser, nya möten och med dina tidigare erfarenheter kan du boosta dig med att det "är kunskap som gör människan rikare".
Gå en kurs om själkännedom. Personlig utveckling. Ta kontakt med en bra coach som guidar dig genom den smärtsammaste biten efter en separationen. Och som hjälper dig att hitta tillbaka till dig själv. Att "bygga upp något som rasat" kan ta tid..Så ge det tid. Skynda långsamt.
Njut av att var singel och umgås med vänner som bygger upp dig, ger dig rätt energi och kärlek!
När sedan "nästa tåg" kommer och tjejen/killen står där som ditt hjärta börjar klappa för. Känn in, var i din fulla kraft, låt det ta tid, njut av att lära känna. Kom ihåg att om ditt ex gjorde slut, så var det nog det bästa. För du förtjänar att leva med någon som älskar dig för den Du är!
Med kärlek Veronica!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar